Miss Vixen

Det är nu när solen nästan i borta och man ångrar att man inte tog den däber promanden tidigare idag som man bara njuter av att vara helt ensam. Helgens alla skratt och skrik är helt borta och nu är det ganska tyst. Alla behöver ju lite jag-tid. Jag tror vi involverar oss så mycket i alla andras liv att vi glömmer våra egna. Eller så involverar vi oss i alla andras liv för att slippa våra egna. Det är när du slipat på ditt eget glas som ditt ljus kan börja lysa igenom dig och nå andra. 

Och fråga mig inte varför men jag sitter ändå nu här och lyssnar på deppmusik, Maria Mena är det som gäller idag. 
When it rains, do you sleep through it, do you face the day, do I make you feel like you're in the way? You've changed cause i hardly ever see  you when it rains. When it rains could you call me please, and make my day. 
Så försvinn inte när det regnar, jag kan behöva dig då!

Japp nu sitter man ensam. Har haft en mysig myskväll med min Johanna. Middag, te och brownie (mår såå illa)!
Vi hade intressanta disskussioner idag i skolan, och kaffelunch Julia! Sen totalkrossade jag ju Ali på fotboll men det är en annan historia. Har två sköna citat från dagen: Alis "Emma sa till mig mig att det bara är tofflar som får nått" och Johannas "Vad ska man göra utan pa" (ta det så seriöst som ni vill).

Men jag vet inte om jag håller med Emma, tjejer vill inte alls ha tofflar, och inte heller svin men det är ett att det som man inte kan få vill man ha och det som man får känns ointressant.  

Kärlek är trots allt inte kärlek, det är beroende och brist på självständhet (och oj vad jag kommer få skit för det här)!

Men om jag ville att allt skulle vara tyst så skulle jag viska,
Om jag ville vara ensam så skulle jag gå...

Falla fritt
 
Den ultimata känslan av frihet måste vara att falla fritt, antingen vetskapen om att man kan falla och bli fångad och den tryggheten man kan känna, eller att ha modet att falla fritt utan vetskap om hur man landar. För vem kan säga att den där tryggheten man trodde fanns går att lita på? Kan man lägga det i någon annans händer? Tänk vilken katastrof det skulle bli om du släpper allt och faller och ingen fångar dig.
   Du kan ju välja själv, du kanske mår bra av att inte veta hur du ska landa, du kanske njuter av spänningen och känslav av att lägga livet i ödets händer. Eller så kanske du mår bra av att tro att du när som helst kan släppa taget och falla men i smyg har du alltid fallskärmen på ryggen då du innerst inne vet att du inte kan lite på att bli fångad (även om han säger att han finns där "bullshit"). 

Så min confession: jag tilhhör nog den där sista typen som hänger, ibland med båda händerna men ganska ofta lite ostabilt i ena handen. Jag har ju min fallskärm på ryggen, alltid! Jag har ramlat och slagit mig ganska hårt (frågan är om jag igentligen rest mig upp igen).
   Jag gillar att leka med tanken att någon skulle stå och fånga mig om jag släppte taget, och vi skulle hålla i varandra, men innerst inne så vet jag att det krävs mycket för att jag ska släppa taget. Fast visst jag skulle nog vilja försöka!

Jag har ju trots allt fallskärmen på...