Puss till...
Hört i Åhus av en lite kluven kille som ringde sina borttappade kompisar: "Jag har supit bort mig själv"
Over and out goodnight and go - J
Boden
Nu sitter vi på sängen inne i boden. Boden där vi sovit nu fem sommrar i rad, ibland frös vi som fan då det inte fanns någon värme, ibland var vi livrädda för att det inte fanns något ljus men för det mesta så har vi bara haft det mysigt.
Solen sken över Höga kusten idag och vi åkte ut till underbara rotsidan!
Norrland: Gaaaalet med slappande, helt sjuk. Här funderar man enbart över saker som vem diskar ikväll? Hur går det pusslet? När är det sommarpratet på radion och vad händer i den nya Harry Potter boken? (som jag för övrigt jagat runt halva stan efter och som förmodligen kommer orsaka mig mer tårar än vad en riktig kille skulle kunna göra)...
Här är vi, NSS - Norrlands riktiga SlapparSlynor - och jaa jag var tvungen att skriva sådär kunde inte låta bli så shoot me! Det är i alla fall sjukt slappt, galet oglamoröst men helt underbart här!
Idag var jag den enda av hela familjen Ottosson + Jonna som inte var ute och sprang, men men vad gör det om hundra år?! Jag orkade bara inte... Jag satt i alla fall på bryggan i kvällsolen sen och tittade på när de andra badade. Jag funderade över om det verkligen gör någonting att man bara sitter och tittar på och upplever saker genom andra. Jag skulle ju ha kunnat hoppa i vattnet själv och också upptäckt hur kallt det var, men istället så satt jag på bryggan och levde på att alla andra badade. Som mannen som visste att han alltid skulle drömma om att se världen men ändå aldrig lämnade sitt hemland. Han levde iställe på att alla andra tog sig ut i världen och kunde därför behålla sin dröm i huvudet precis så som han ville ha den, utan att behöva bli besviken... Jag undrar om det håller i längden...
Godnatt alla gooosiga, jag är för övrigt kär i Fergies Big girls don't cry. Den ger mig rysningar varje gång jag hör den och jag kan inte tänka mig en klockrenare låt för tillfället!
I need some shelter of my own protection - J
Han vill faktiskt inte ha dig...
Boken innehåller alla tänkbara ursäkter som tjejer kan komma på för killars beteenden och är skriven från både ett kvinnligt och ett manligt perspektiv, det är teamet bakom sex and the city som ligger bakom boken och alla älskar som bekant sex and the city, right?!
Hittils har jag läst om den mest självklara regeln, enligt Greg, i ett förhållande. Den mest grundläggande grundstenen i dateing världen: Upptagen = Skitstövel, Skitstöver = Någon som du inte vill ha någonting med att göra. Enligt boken så är "han ringer inte för att han är så upptagen och stressad men han gillar mig ändå-ursäkten" den mest patetiska av dem alla. Det finns kanske ingen tydligare diss än när en kille säger "lessen om jag inte ringt men jag har vari upptagen".
Hur många känner inte igen sig i det. Handen på hjärtat finns det någon som inte kan säga om den där väldiga upptagna killen, been there, done that?! Om en kille verkligen är intresserad eller uppriktigt tycker om dig skulle han aldrig riskera att inte ringa när han har har lovat att ringa. Om en kille verkligen är intresserad skulle den allra mest tressiga dagen ever ändå inte kunna hindra honom från att ringa dig, du skulle vara ljuspunkten i hans jobba dag. Säga vad man vill om killar men de kan faktisk hantera en telefon och ett telefonsamtal måste inte nödvändigtvis ta så överdrivet lång tid.
Så dumpa honom! Han vill faktiskt inte ha dig...
J
I (härta) Podden
Att kliva ombord nattbussen mott Norrland väckte utan tvekan obehagliga minnen: Jag och Jonna har en gång tidigare åkt nattbuss hem från Norrland, När vi klev ombord i Ullånger (ja stället heter verkligen så) verkade samtliga passagerare på den överfulla bussen redan ha somnat. Det luktade tjocka svettiga människor överallt och det värsta var att alla hade tagit av sig sina skor och slängt upp sina fötter (fötter=jätteäckligt) över säterna. De sju timmarna ner till Stockholm var helt sömnlösa och ganska obehagliga.
Den här resan var i och för sig inte så illa. Jag hade spenderat kvällen med att ladda podden med den mest underbara musiken. Jag tror inte jag älskar någonting så mycket som jag älskar Podden. Den är och kommer alltid att vara nyckeln mellan mig och mina känslor.
Kvällen innan är ju lite nämnvärd, jag hade suttit i bilen hela dagen och skickade iväg ett litet oseriöst sms och frågade om det var någon som var på att sätta sig ute på ett berg och kröka. Men sen stog jag och Albin ändå i Slussen på väg till Älta. Sedan satt vi på ett sätt som jag, i alla andra avseenden än när det gäller mig själv, skulle kalla extrem fjortisvarning på ett berg och delade på en vinare och lite ciderrester från föregående helg.
J
Smögen
Min favorit båt var den där några killar tidigare hade hämtat stora lådor med is som de ställt upp på deck och fyllt med Roséflaskor. Som pricken över i:et hade de ställt fram en trälåda med en meters lång Moët & Chandon flaska i väl synligt så att alla i hamnen skulle se. Stämningen toppades av "Put your hands up for Detroit". Nej en sak är säker! Det där är inte okej. Jag kunde knappt hålla mig från skratt och ringde Julia som garvade ännu högre och uppmanade mig att fota med telefonen.
Morgonen efter i hamnen: har aldrig vart med om en värre "dagen-efter-stämning". Slitna människor kom in på cafét för att försöka pressa i sig lite frukost. Andra satt i sina båtar med uttryckslösa blickar och slitna kläder. Andra svabbade decken där folk under natten stått och dansat... Musiken var bytt till en softare Jason Mraz/Maria Mena stil...
J
Sockervadd
Eftersom vi bodde med Gustafssons vars yngsta son spelade i Gothia cup var vi ju tvugna att åka ner allihopa till Göteborg. Det var ju i och för sig kul för vi drog till Liseberg, jag tänkte att den tiden var lite förbi och alla människor förmodligen skulle göra mig irriterad men det visade vara sååå fel. Jag var plötsligt 6 år igen! Liseberg under Gothia cup var ingen vacker syn. Jag har aldrig sett så många fjortisar samalde på en och samma gång, och då räknas Fornuddsparken på Valborg.
Det tog mig stark psykisk övertygelse hela dagen för att jag skulle våga följa med Lucas till Balder. De 45 minuterna som jag stog i kön kändes som en evighet, jag ville bara skrika, gråta, springa där ifrån, kräkas... Till slut tog jag upp telefonen och ringde Nina, vännen som alltid finns till hands ;) Nina var tillsammans med Sara vilket var ännu bättre, de satt båda i högtalartelefon och övertalade mig att åka och argumenterade länge för hur roligt det skulle vara när jag väl hade gjort det. Så jag, Jenny, åkte Balder, lite coolt! Så fort berg och dal banan lämnat den lilla perrongen ersattes min rädslan av glädje, det skulle ju bli hur kul som helst och jag satt och plågade Lucas med små glädjeskrik under hela tiden. Sjukt sjukt kul. Efter att jag hade tjatat på mamma om sockervadd hela dagen fick jag till slut min efterlängtade sockervadd! Kvällen var fulländad...
I Lysekil hälsade vi på Julia som jobbar på Havsbadsrestaurangen i Lysekil och efter en presentation med hennes chef fick jag jobb där under seglarveckan. Jag vet dock inte var jag ska bo och det kan ju bli ett problem...
J
Jordgubbar
Att kliva av tåget på Åmåls station efter en shoppingrunda med Edith i Göteborg var en rätt så fasansfull upplevelse, här verkade det inte finnas någon civilisation över huvud taget. Ni vet känslan av att vara den sista människan kvar på jorden bland ruinerna av ett kärnvapenkrig - Åmåls tågstation!
Dagarna som vi spenderade i Johanssons (familjen som flyttat hem från New york, till åmål?!) var supermysiga! Jag skulle ju kunna säga att det var helt gaaalet och att vi röjde ner hela byn men så var det ju inte riktigt, det slutade i en mysig grillkväll ute där vi satt kvar och "konverserade" resten av kvällen. Dagen efter åkte vi vattenskidor i regnet, det var mitt första försök och jag kan ju säga att det var sjukt mycket svårare än vad jag väntat mig!
Mammsen och jag åkte ner till Växjö till PM och Vänner, krogen där min bror jobbar för tillfället, vi ville ju hälsa på honom. Han såg ut att trivas som fisken i vattnet som chefsomilier på restaurangen med förmodligen norra Europas bästa vinlista, den var utom denna värld. Så var också desserten, bästa jag ätit i hela mitt liv. Här kommer något som ni kommer börja dregla av att läsa: Jordgubbar i fläderblom toppad med riven vit choklad, serveras med en vit chokladkräm. Okej jag vet inte hur glamoröst det där lät men det var i alla fall sjukt gott...
J
Saltvatten
Destination Västkusten. Det finns en tid på hela året då det är tillåtet att leva helt utan bekymmer. Då man kan glömma alla bekymmer, sova bort den ena regniga dagen efter den andra, vara allmänt lat utan att synda, spendera utan att jobba, äta vad man vill utan den minsta lilla eftertänksamhet... Jag pratar om de få korta veckorna i det långa landet falukorv då solen skiner och kläder åker av. Jag pratar om semestern.
En sista ganska lugn kväll på Fabriken (gjrorde min bästa Irish Coffie ever och en galet bra Dry Martini) och sen var det bara att slappna av. Lisa fyllde år i fredags och efter tårtan gick vi alla hem till Svante. Kvällen slutade med estetfest då alla vi helt körde med falska identieter, för skojs skull. Edith och jag var pundare som vilt disskuterade om det var E eller Grönt som gällde (Edith drog fram telefonen, låtsades ringa langaren och tog beställningar av alla i huset). Svante var pojkvännen som startade ett bråk inför nyfikna ögon angående mitt missbruk och att han försökte få mig att sluta.
Dagen efter satte vi oss i bilen och åkte tvärs igenom Sverige. Edith ville visa var hon bodde numera så vi tog en sväng förbi Lundsberg också.
Nu sitter jag i en mjuk soffa, mitt hår och min hud är fortfarande salt efter kvällsdoppet och jag känner mig sådär härligt lycklig och nöjd efter dagens båt tur in till Grebbestads hamn (glass och lite shopping, söt klänning och t-shirt). Jag tror nog havet är bland de mest fantastiska sakerna som finns i världen. Jag älskar havet och att ha en egen båt har hamnat långt (om inte längst) upp på listan över måste-ha-saker-innan-jag-dör. Senare under kvällen blev jag också introducerad till krabbfiske som alla i familjen Ottosson verkade vara rutinerade i. Nybörjartur eller inte men jag fick upp riktigt stora bjässar.
Ett roligt inslag i den här semestern som ännu bara börjat var när jag och Edith åkte till Strömstad och hälsade på Louice - som Edtih bor med på LS. Tanken var att sitta och supa på en brygga men det slutade med att vi gick ut och åt och sedan satte oss nere i hamnen, spanade in heta norrmän och busringde till folk!
Nu ligger Edith och fingrar på min podd som vi kopplat in i högtalarna och plågar mig med låtar som det är lite jobbigt att lyssna på. Ni vet de låtarna som inger en tryckande känsla över bröstet och en klump i magen. Sånna låtar som jag ännu inte - och jag vet att det har gått ett tag - har kunnat vänja med vid och lärt mig accosiera till bättre och lyckligare minnen. Men men... Om jag är tyst och ber en stilla bön byter hon säkert till den där låten, vad heter den nu, No one wants forever anymore...
Och hennes färger var blå - J